Allt om brandvarnare
Rökspridning och rökfyllnad från moderna inredningsmaterial är mycket snabb. Ofta är atmosfären livsfarlig att inandas långt innan hetta och brand orsakar skada. Fler personer dör av rökförgiftning än av direkt brand.
Som standard detekterar en brandvarnare rök. Rökdetektorer finns med två funktionsprinciper – joniserande och optisk. Som komplement till rökvarnare finns värmedetektorer.
Joniserande rökdetektorer
Joniserande brandvarnaren har en joniserings-kammare som analyserar partikelhalten i luften. Om luften innehåller partiklar börjar ström ledas
i joniseringskammaren. Metoden innebär att rökpartiklar ner till 0,01 mikron kan detekteras, dvs även osynlig rök.
Optiska rökdetektorer
Optiska brandvarnare har en avskärmad ljuskälla som sänder ut ljus. När partiklar kommer in i ljuskammaren sprider de ljudet så att det kan detekteras av en fotoelektrisk detektionscell.
Värmedetektorer
Värmedetektorer är ett komplement till rökvarnare och kan användas där det förekommer höga halter av fukt- och dammpartiklar t.ex på vindar, i garage, tvättstugor eller källare. Värmedetektorerna innehåller en termistor som känner av temperaturen i luften. Den larmar när omgivningstemperaturen överstiger 58˚C.
MSB – Råd om brandvarnare i bostäder
MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har gett ut råd gällande brandvarnare SRVFS 2007:1 Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om brandvarnare i bostäder.
Rådet har getts ut med hänvisning till Lagen om skydd mot olyckor. I 2 kap 2 § anges att ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar i skälig omfattning ska hålla utrustning för släckning av brand.
MSB tolkar detta som att en byggnad som är avsedd att användas som bostad bör vara försedd med tillräckligt antal fast installerade brandvarnare. Reglerna omfattar även fritidshus, övernattningsrum eller liknande utrymmen.
MSB anger också att avståndet mellan brandvarnare inte bör vara större än 12 meter och att en brandvarnare täcker ca 60 m2.
Ett råd från en myndighet är en anvisning hur myndigheten anser att lagstiftningen kan uppfyllas. Ett allmänt råd är inte tvingande utan ska ses som generella rekommendationer. Lagen kan uppfyllas på annat vis än på det sett som anger i rådet.
I praktiken har dock rådet inneburit att fastighetsägare eller i vissa fall nyttjanderättshavare tar ansvar för och installerar brandvarnare i sitt bostadsbestånd.
Minst en brandvarnare per våningsplan
Brandvarnare bör placeras i varje plan av en bostad, dvs i källare, bostadsplan och vind om den är möblerad. Vidare bör en brandvarnare placeras i eller i anslutning till varje sovavdelning. Finns sovrum i både ändar av ett plan ska minst två brandvarnare användas.
Avståndet mellan två brandvarnare bör inte överstiga tolv meter. Om någon av våningarna är större än 60 m2 bör det finnas fler än en brandvarnare på det planet.
Fler brandvarnare ger ett bättre skydd. Placera gärna en brandvarnare i varje sovrum. I större hus bör brandvarnare vara av sammankopplingsbart utförande. Aktiveras en brandvarnare sänds en signal till övriga som också ger larmsignal. Brandvarnare kan sammankopplas antingen med kabel eller trådlöst med en radiobas.
Placering i tak, mitt i rummet
Brandvarnare ska inte placeras i omedelbar närhet av spis eller badrum. Risk finns för fellarm på grund av matos och vattenånga. Där kan som alternativ värmedetektor användas.
Brandvarnarna placeras i taket och helst mitt i rummet, men minst 50 cm från vägg. Den ska inte placeras högst upp i nocken på V-formade ryggåstak, eftersom luftfickor som finns där kan orsaka att röken inte når fram till detektorn.
Placera inte heller varnare nära fläktar eller tilluftsventiler eftersom de kan hindra röken från att nå brandvarnaren.
Miljö och avfall
Sedan 2005 finns en miljöavgift på brandvarnare. Den ska bekosta omhändertagande och destruktion av brandvarnare. Den är för närvarande kr 25 för joniserande och kr 3 för optiska brandvarnare.
Kasserade brandvarnare lämnas av privatperson som elektronikavfall på återvinningscentral. Dafo och andra näringsidkare som säljer brandvarnare är också skyldiga att ta emot brandvarnare och sända dem för destruktion.
Batterier ska tas ur varnare och sorteras för sig.
Underhåll och utbyte
Batteri skall bytas regelbundet. Brandvarnaren ger korta larmsignaler (pip) när batterispänningen börjar bli låg. Larm för låg batterispänning ges ca 1 månad innan funktionen upphör.
Om litiumbatterier används kan funktionstiden mellan batteribyte utsträckas till upp till 10 år.
Utöver detta skall brandvarnaren hållas ren. Dammsug försiktigt på utsidan minst en gång per år.
Efter 10 år bör varnaren kasseras och ersättas av en ny. Trots rengöring smutsas detektionskammaren ner och känsligheten försämras. Risk finns att larmfunktionen upphör.
Standard
Brandvarnarna ska vara utförda enligt standard SS-EN 14604. Standarden är en så kallad harmoniserad standard under Byggproduktförordningen. Förordningen är ett EU-direktiv (EU nr 305/2011 CPR - Construction Products Regulation).
Det innebär att standarden är tvingande inom hela EU. Reglerna anger bland annat att brandvarnare ska vara provade och CE-märkta och en prestandadeklaration ska finnas.
Som standard detekterar en brandvarnare rök. Rökdetektorer finns med två funktionsprinciper – joniserande och optisk. Som komplement till rökvarnare finns värmedetektorer.
Joniserande rökdetektorer
Joniserande brandvarnaren har en joniserings-kammare som analyserar partikelhalten i luften. Om luften innehåller partiklar börjar ström ledas
i joniseringskammaren. Metoden innebär att rökpartiklar ner till 0,01 mikron kan detekteras, dvs även osynlig rök.
Optiska rökdetektorer
Optiska brandvarnare har en avskärmad ljuskälla som sänder ut ljus. När partiklar kommer in i ljuskammaren sprider de ljudet så att det kan detekteras av en fotoelektrisk detektionscell.
Värmedetektorer
Värmedetektorer är ett komplement till rökvarnare och kan användas där det förekommer höga halter av fukt- och dammpartiklar t.ex på vindar, i garage, tvättstugor eller källare. Värmedetektorerna innehåller en termistor som känner av temperaturen i luften. Den larmar när omgivningstemperaturen överstiger 58˚C.
MSB – Råd om brandvarnare i bostäder
MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har gett ut råd gällande brandvarnare SRVFS 2007:1 Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om brandvarnare i bostäder.
Rådet har getts ut med hänvisning till Lagen om skydd mot olyckor. I 2 kap 2 § anges att ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar i skälig omfattning ska hålla utrustning för släckning av brand.
MSB tolkar detta som att en byggnad som är avsedd att användas som bostad bör vara försedd med tillräckligt antal fast installerade brandvarnare. Reglerna omfattar även fritidshus, övernattningsrum eller liknande utrymmen.
MSB anger också att avståndet mellan brandvarnare inte bör vara större än 12 meter och att en brandvarnare täcker ca 60 m2.
Ett råd från en myndighet är en anvisning hur myndigheten anser att lagstiftningen kan uppfyllas. Ett allmänt råd är inte tvingande utan ska ses som generella rekommendationer. Lagen kan uppfyllas på annat vis än på det sett som anger i rådet.
I praktiken har dock rådet inneburit att fastighetsägare eller i vissa fall nyttjanderättshavare tar ansvar för och installerar brandvarnare i sitt bostadsbestånd.
Minst en brandvarnare per våningsplan
Brandvarnare bör placeras i varje plan av en bostad, dvs i källare, bostadsplan och vind om den är möblerad. Vidare bör en brandvarnare placeras i eller i anslutning till varje sovavdelning. Finns sovrum i både ändar av ett plan ska minst två brandvarnare användas.
Avståndet mellan två brandvarnare bör inte överstiga tolv meter. Om någon av våningarna är större än 60 m2 bör det finnas fler än en brandvarnare på det planet.
Fler brandvarnare ger ett bättre skydd. Placera gärna en brandvarnare i varje sovrum. I större hus bör brandvarnare vara av sammankopplingsbart utförande. Aktiveras en brandvarnare sänds en signal till övriga som också ger larmsignal. Brandvarnare kan sammankopplas antingen med kabel eller trådlöst med en radiobas.
Placering i tak, mitt i rummet
Brandvarnare ska inte placeras i omedelbar närhet av spis eller badrum. Risk finns för fellarm på grund av matos och vattenånga. Där kan som alternativ värmedetektor användas.
Brandvarnarna placeras i taket och helst mitt i rummet, men minst 50 cm från vägg. Den ska inte placeras högst upp i nocken på V-formade ryggåstak, eftersom luftfickor som finns där kan orsaka att röken inte når fram till detektorn.
Placera inte heller varnare nära fläktar eller tilluftsventiler eftersom de kan hindra röken från att nå brandvarnaren.
Miljö och avfall
Sedan 2005 finns en miljöavgift på brandvarnare. Den ska bekosta omhändertagande och destruktion av brandvarnare. Den är för närvarande kr 25 för joniserande och kr 3 för optiska brandvarnare.
Kasserade brandvarnare lämnas av privatperson som elektronikavfall på återvinningscentral. Dafo och andra näringsidkare som säljer brandvarnare är också skyldiga att ta emot brandvarnare och sända dem för destruktion.
Batterier ska tas ur varnare och sorteras för sig.
Underhåll och utbyte
Batteri skall bytas regelbundet. Brandvarnaren ger korta larmsignaler (pip) när batterispänningen börjar bli låg. Larm för låg batterispänning ges ca 1 månad innan funktionen upphör.
Om litiumbatterier används kan funktionstiden mellan batteribyte utsträckas till upp till 10 år.
Utöver detta skall brandvarnaren hållas ren. Dammsug försiktigt på utsidan minst en gång per år.
Efter 10 år bör varnaren kasseras och ersättas av en ny. Trots rengöring smutsas detektionskammaren ner och känsligheten försämras. Risk finns att larmfunktionen upphör.
Standard
Brandvarnarna ska vara utförda enligt standard SS-EN 14604. Standarden är en så kallad harmoniserad standard under Byggproduktförordningen. Förordningen är ett EU-direktiv (EU nr 305/2011 CPR - Construction Products Regulation).
Det innebär att standarden är tvingande inom hela EU. Reglerna anger bland annat att brandvarnare ska vara provade och CE-märkta och en prestandadeklaration ska finnas.